Som ledare måste man se möjligheterna

Moroten i jobbet som förvaltningschef tycker Magnus Minh Gustafsson är att jobba med att förflytta något från ett läge till ett annat, att se möjligheterna och att navigera samt prioritera för att nå önskat resultat.

— Man kan inte springa på alla bollar samtidigt, så mitt i allt som behöver göras gäller det att ha tajming och förstå i vilken ordning saker behöver göras. Då behövs såväl struktur som tempo. Det är som ett stort svänghjul och börjar man putta på det så börjar saker hända, säger han.

Magnus är sedan ett år tillbaka chef för Arbetsmarknads- och vuxenutbildningsförvaltningen, en förvaltning som är inne i en stor förändringsresa.

— Egentligen är förvaltningschef helt fel titel, för förvaltar är INTE det som jag gör. Jag jobbar med utveckling samt med människor och relationer. Tillsammans i förvaltningen driver vi just nu en förändring av vårt sätt att arbeta för att vi ska få fler personer i jobb, all förändring sker i samarbete, säger han och fortsätter:

— Det gäller att omge sig med experter som bidrar med sin sakkunskap, allt för att kunna omsätta politikernas vilja till konkret handling och utifrån de förutsättningar, lagar och regler som finns, kunna förstå vad som behöver göras för att uppnå önskat resultat. Som ledare måste man se möjligheterna.

Han är också medveten om att en förändring av arbetssätt och kultur tar tid.

— Det måste få ta tid. Det viktigaste är att det i slutänden ger ett resultat och på den vägen är det jag som ledare som måste måla upp vart vi är på väg och vad vårt fokus är för att nå dit.

Men så våren 2020 kom Coronakrisen och arbetet med att få till mer flexibla arbets- och utbildningsformer och en ökad digitalisering påskyndades.

— Då var det tur att vi redan hade börjat den resan bland annat med att digitalisera processer inom ekonomiskt bistånd för att kunna frigöra tid till brukarna. Vuxenutbildningen var även den mitt inne i en förändring mot en digitalisering.

Magnus är i botten utbildad sjuksköterska men halkade in i chefs- och ledaskapsspåret, något som han trivs ypperligt med.

— Så här i backspegeln kan jag konstatera att sjuksköterskeutbildningen var en riktigt bra ledarutbildning, även om jag har byggt på med en MBA (Masters of Business Administration) somt flera ledarskapsutbildningar. Jag tycker om att jobba med de större strategierna, att sätta upp riktlinjer och delegera och sedan följa upp.

Sedan 2006 har han jobbat med chefs- och ledarskapsfrågor, bland annat på Previa men också inom Eskilstuna kommun, bland annat som områdeschef inom HR och Utveckling. Efter det blev det fyra år som förvaltningschef i Katrineholm innan han återvände till Eskilstuna kommun.

— Ja, varför jobba i Eskilstuna kommun, varför ville jag tillbaka? Jo, det finns en sådan vilja till utveckling, det är en kommun som vill någonstans. Om man ska trivas att jobba här tror jag att man måste ha det drivet.

Magnus framhåller också att det är en kommun med ambitiösa mål som där det satsas på både medarbetare och chefer.

— Visst kan det vara utmanande i den situation som kommunen är i med den höga arbetslösheten. Men jag kan inte tänka mig något mer inspirerande än att få skapa förutsättningar för kommunen att ge välfärd, att hjälpa till att få fler i jobb samt att vara en del av samhällets skyddsnät när någon har tappat fotfästet. Vuxenutbildningen är en grundbult i den svenska välfärdsmodellen, för den som vill ändra på sin livssituation så finns vi där så att man kan bygga på sin kunskap.

Efter ett år på befattningen som förvaltningschef för Arbetsmarknads- och vuxenutbildningsförvaltningen är han övertygad om att han just nu är på rätt plats i arbetslivet.

— Sammantaget har förvaltningen tillsammans ett oerhört viktigt samhällsuppdrag och det känns som en fantastisk förmån att få leda en organisation med så mycket engagemang och kunskap i en stor förändringsresa. Våra medarbetare vill på riktigt göra skillnad både för individerna de möter och för Eskilstuna som helhet, det är fint att få vara en del av det sammanhanget, avslutar Magnus.

Text och foto: Therése Norén